Lyckligast i världen!

Jag har hitta en sida som helt enkelt makes my day!
http://open.yale.edu/courses
Man kan helt enkelt sitta vid datorn och vara närvarande vid en Yale föreläsning! Nästan alla kurser finns att lyssna på, helt otroligt!

Buffy mår mycket bättre, såret läker och hon beter sig som att absolut ingening har hänt, vilket är jättebra men fortfarande, svårt att hålla henne lugn och stilla vilket trots allt fortfarande är nödvändigt. Längtar som bara den att en vecka till ska passera så kan man andas ut ordentligt!

En viktig nyhet och orsak till min rubrik är att allt gick jättebra på ambassaden igår och hon som intervjuade mig frågade varför jag vill till USA, vad det är jag kan plugga där som jag inte kan plugga här och när jag förklarat mina mål och planer angående bland annat Yale osv så fick jag ge fingeravtryck och ta emot papper med information. Hon sa vilka papper det är viktigt att ha med sig när man reser, att mitt visum kommer hem till mig om en vecka och önskade mig lycka till med mina studier!
Jag tackade och gick ut ... fortfarande osäker på om det innebar att jag fick visumet eller inte så jag ringde mamma och förklarade allt som sas och hon började gråta av lycka...så jag tolkade det som att jag hade tolkat ambassaden korrekt...JAG HAR FÅTT VISUM!!! WIEEEEEEEEEEEEEE....jag var veeerkligen, verkligen orolig och uppskrämd att jag inte skulle få den av någon dum, icke existerande orsak. Ännu en faktor till varför man ej ska lyssna på andra. 26e juli är det alltså bye bye Stockholm och helloooo Caliiiiiifornia!!! =)

Upcoming : Hellish night....

Okej...jag var förberedd på att det skulle vara jobbigt efter Buffys operation...absolut...självklart...! MEN SÅHÄR JOBBIGT!!!??? Trodde aldrig det skulle vara ens i närheten av såhär jobbigt! Vi lämnade henne igår på morgonen på Södra Djursjukhuset och hämtade henne idag runt halv fyra tiden. Det var en sån lycka att se henne, vi hade längtat så mycket och det kändes som hon varit borta en vecka och inte en dag! Jag älskar henne så galet mycket! När sköterskan kom ut med Buffy så var hon jättepigg och glad som hon alltid är, och det är ju helt underbart! Hon hade den där jobbiga tratten på huvudet och ett stort sår fyllt med stygn på magen...navelbråcket är borta och hon är kastrerad så det var ett rätt stort ingrepp. Allt gick bra under bilresan hem, Buffy låg länge i min famn och tittade mig djupt in i ögonen, för att sen ta ett djupt andetag och lägga huvudet på min hand och somna djupt. När vi kom hem, var hon jätteglad och jättepigg och hur bra det än må låta så visade det sig bli ett mega problem. Vår bostad är inte jättestor och på grund av det så är det saker överallt, möbler mm. Jag stängde dörren till mitt rum så vi slapp oroa oss för att hon skulle in dit och hoppa på sängen för det brukar hon alltid göra annars...men sofforna i vardagsrummet är svårare att undvika ... jag tog upp henne och satte mig med henne på soffan där hon sov nån timme. Därefter...kom problemen. Hon ville leka och busa som vanligt dårå, fast nu gick ju inte det som vanligt då hon e nyopererad! Det vet inte hon, och det tyckte jag var bra, fram till nyss...jag tog av tratten lite för att hon skulle äta men nästan omedelbart ska hon försöka slicka stygnen så den där jobbiga tratten åkte på igen...bara för att hon skulle krocka in i precis ALLTING hela tiden ...försöker  hoppa upp precis överallt.... jag stängde dörren till vardagsrummet och vi är nu i hallen och köket...saken är den att vi hade tänkt lägga henne i buren när jag ska sova för då kan inte jag hålla koll på henne så hon inte hoppar upp på soffan eller sängen. Däremot, tog hon nyligen av sig tratten, dock efter mycket möda men ändå den åkte av och den fastnade på nåt sjukt sätt, kanterna på den är inte mjukast i världen heller så det måste göra ont då! Det kanske var mitt fel, eller det var förmodligen mitt fel att den inte satt hårt nog men jag känner ändå inte mig hundra på att om jag knyter hårdare eller kontrollerar bättre, så kommer den att sitta medan jag sover. Jag är rädd att hon ska få av sig den och pilla på såret....så nej...jag överdriver hellre än att det ska hända något. Så nu sitter jag här i köket och skriver detta, bredvid mig har jag en hög med böcker....både plugg till kurserna, matte inför college och Deborah Harkness bok "A discovery of Witches" som jag nyligen börjat att läsa. Supernatural season 5 och Merlin season 1 är redo. Allt detta för att jag ska helt enkelt inte sova fram till 15.00 imorgon när mamma kommer hem och kan ta över övervakningen av det här BUSFRÖT, som nu ligger och sover! =) "pust"
Ska ta ett foto på henne med tratten imorgon, för kameran är kvar i mitt rum som jag inte orkar gå till nu. Ska bli så skönt när den får försvinna och stygnen med....längtar och hoppas denna vecka flyger förbi!

På torsdag ska jag till ambassaden, ser fram emot det! Och jag hoppas jag får svar fort.
För nån dag sen så hörde Daniela De Bem från SBCC av sig och sa att fått en prospective hostfamily, jag fick deras adress, nummer och mail och skulle kontakta dem snarast, vilket jag gjorde i söndags men har inte fått något svar ännu. Det är trots allt nio timmar bak i tiden hos dem så jag får ta hänsyn till det, men jag kan inte låta bli att kolla mailen ännu oftare nu, då jag inte fick någon info alls från De Bem förutom adress och namn... Familjenamnet var Margaret Cole, men då mailadressen innehöll namnet mike så antar jag att det är Margaret och Michael Cole. Fina namn har dem, hoppas att dem är normala också :P Det är alltid lite läskigt med sånt här, men förhoppningsvis så har jag lite tur och trivs med dem.

Nu ska jag plugga lite historia, Pearl harbors rättare sagt och därefter lär det bli lite Merlin för att sen bli lite matte och därefter Witches...får se hur den planen går men vaken måste jag hålla mig så det lär bli ett par hoppar macchiato denna natt och morgon!

Så intressant!

Jag såg ett program om detta på Discovery Channel för många år sen och sen dess har jag fastnat för denna teori och läst en massa om det, det är så himla intressant. Cellular memory, sleep disorders, dreams, multiple personality disorders och reinkarnation past life "disorder"...det är vad jag vill hålla på med. Brinner så starkt för dessa saker. Mitt problem är att jag starkt tror på det okända, det som de flesta inte tror på eller vill erkänna att dem tror på iallafall. Psykologi är något mer medicinskt, man försöker ju förklara allting "logiskt" och vetenskapligt...hur balanserar jag det med min tro och mina upplevelser???

Vill lära mig spela detta ! ...bland annat...

Våååårrr!!!

Våren är verkligen här nu! Jag och Buffy har varit ute och gått i 4 timmar idag...en och en halv 6.45 på morgonen. Man såg ingenting ute, dimman hade lagt sig över Lida men det var sååå skönt, inte alls kallt bara den där fräsha känslan av morgon, kylig morgon, jag har längtat sååå efter dem här morgnarna som nu är här! Vi var som sagt ute och gick en långpromenad i skogen och sen var jag ute och sprang lite vid sjön, tog en lång dusch och åt en jättego frukost. Allt innan klockan ens blev tio, för man har inte lust att sova när våren kommit. Under vintern hade jag gått i ide känns det som, början var helt otroligt vacker och jag bodde i ett magiskt vinterland, men sen blev det bara blää och tog aldrig slut!
Jag såg dem första blommorna häromdan, äntligen, minst sagt!

Min lilla prinsessa ska opereras på måndag morgon. Hennes navelbråck har helt försvunnit! Inte helt men det är lika litet som det var innan det hade svullnat så mycket så att vi tog henne till vet. Det är mjukt och inte alls rött, ser jättebra ut. Hon måste ha irriterat det på något sätt, kanske när hon sprungit in i buskarna eller något. Jag började tänka att man kanske skulle avboka tiden så hon slipper gå igenom en operation, jag önskar så att jag kunde göra det och tänkte som sagt på saken också. Däremot så kom jag ändå fram till att, även fast navelbråcket är litet och kanske aldrig kommer besvära henne mer än att man får kolla så det inte blir irriterat igen för då kan det ju bli farligt, det kanske inte kommer växa av sig självt eller bli komplicerat eller något...det finns ändå kvar trots allt det och kommer alltid mer eller mindre vara i vägen. Hade det varit bara för navelbråcket hade jag ändå kasnke avbokat det nu. Men, eftersom vi ändå tänkt kastrera, hon ska och kan inte få ungar ändå, vi slipper oroa oss för livmodercancer och inflammation samt femtio procent mindre risk för juvertumörer. Så, måndag blir det operation. Jag är jätteorolig men samtidigt kommer jag känna mig lättad när jag vet att det är över. Hon är frisk annars och goaste, gladaste vovven så jag hoppas att läkningen går fint och fort. Älskar henne så otroligt mycket, hon är min lilla bebis! =)

Rain, rain, rain, nature, green, small town, safe, lake and rivers nearby...

Okej...så jag har idag suttit och läst en massa om olika universitet, hur bra deras utbildningar är, vart dem lägger ner mest resources, kostnad osv osv. Jag fann en massa däremot så har ett universitet fastnat riktigt mycket nu. Vet inte hur länge det håller i sig när jag får mer information men just nu har jag iallafall en hel del kunskap om skolan iallafall sådant som är intressant för mig.
Jag har alltid haft tanken att jag verkligen vill att det ska vara ett "university" och inte ett "college" mitt junior och senior år (tredje och fjärde kandidatåren) på grund av att, vadjag vet iallafall så gör man mer forskning på universitet, upptäcker nya saker och gör en massa research medan man på ett college inte ägnar sig åt forskning utan mer åt att just studera ämnen och det som redan är upptäckt så att säga. Jag ska ta reda på mer om detta så jag vet exakt, när jag väl kommer fram och pratar med min advisor. Jag hittade idag just ett college och visst jag har inte besökt det, idag är första gången jag hör talas om det och har endast fått info genom nätet. Men jag har läst en massa positivt och en hel del negativt också, precis som det står om alla skolor. Man får helt enkelt se om det passar en personligen, alla tycker ju olika och alla skolor passar inte alla och allt negativt jag läst har varit mest om att det inte finns så mycket natt och klubbliv, det är en rätt liten stad och det finns inte så jättemycket festande. Oavsett om detta är sant eller inte så påverkar det inte mig på något sätt. Jag är säker på att det finns något ställe att gå ut på om man nu skulle vilja det, men att det inte finns en massa olika ställen och att det inte ordnas mycket fester förutom på skolans fraternities och sororities stör inte mig ett dugg. När det gällde det viktigaste, det akademiska, så var det bara gott, och även om vissa klagade så är det såna klagomål för precis ALLA skolor jag läst om bla Harvard, Brown, Oxford och Yale. Man får ta till sig det som passar in på en själv för collegeupplevelsen och utbildningen blir vad man gör den till. Längtar man tills lektionen är över så ja, då är det svårt att klara sig bra och få en bra upplevelse då är det också lätt att skylla på andra, oftast proffesorerna som faktiskt inte behöver dalta med en på college, för det verkar som rät många verkar tycka att dem ska göra just det, hålla en i handen. Löjligt.

Nu till det jag ville säga från början...att jag ska åka till Kalifornien är så, så spännande att jag inte finner ord att beskriva känslan! Tiden går jättefort nu känner jag, januari och februari var två år långa känns det som medan mars gick snabbare och april...jag har ännu inte förstått att mars gått förbi och redan är man i mitten av april typ!!
Saken är den att jag aldrig nånsin hade tänkt på Kalifornien när jag tänkte på USA och alla skolor jag haft i huvudet, alla städer, det har aldrig varit Kalifornien. Jag har inte ens tänkt tanken att jag vill besöka L.A eller N.Y för det är just dem städerna alla andra verkar vilja se. Det skulle vara jättekul att se städerna såklart men jag har som sagt aldrig tänkt tanken eller planerat eller haft viljan att faktiskt åka dit eftersom det är så många andra platser jag vill till först och hellre.
Sol, hav, stränder, Hollywood, fester, arkitekturen, palmer, allt sånt man tänker på när man tänker på Cali är såå inte jag. Jag gillar inte för mycket sol, avgudar regn, föredrar sjöar framför hav väldigt mycket, speciellt då jag har hydrofobi, hela Hollywood grejen och festerna där med all lyx och sånt är så inte jag, arkitekturen som är i spansk stil...neee...palmerna neee jag älskar skog! mörka dimmiga skogar, barrskog, lövskog allt sånt men inte det där tropiska med palmer och strand och hav och drinkar i handen som är dem flestas paradis typ. Jag har aldrig hört någon hålla med mig när jag sagt denna åsikt till dem men jag står för den för det är ju så jag tycker. =)
Sen är jag självklart jätteglad att det blir just Santa Barbara till en början, för den staden och skolan verkar passa mig bäst just där och nu när jag har chansen att vara i Cali så ska jag försöka se så mycket som möjligt.
Tillbaka till Charleston, staden är sååå historisk när jag såg alla bilder och videoklipp så ser det ut som att ingen har byggt om något eller rört något sen 20-talet! Historiska byggnader! Så underbart, jag älskar sånt! Massa, massa grönt, floder, sjöar arkitekturen är exakt så som jag vill ha den haha...men innan jag såg allt detta, hade jag funnit skolan. Allt jag fick reda på om staden sen vart bara ett stort stort plus.
Jag sökte på vilka skolor längre österut som hade bra rykte och bra utbildningar inom dem majors och minors som jag kommer att läsa. Och då kom denna liberal arts skola upp som har en massa majors och minors, har ett jättegott rykte, är jättedyr men ändå billigare än dem jag tidigare drömt om (som jag tänker spara i mitt undermedvetna och börja drömma om igen under mitt junior år)
Jag skulle kunna ha råd med denna skola men jag måste fortsätta spara så mycket som jag gjort nu, vilket jag varit extremt duktig med! Jag har inte ens lust att handla något för det känns så onödigt när man har ett sånt här mål och sådan stark vilja att komma dit, och man vet vad som krävs. Jag måste jobba väldigt hårt på SBCC men det verkar inte omöjligt. Jag läste alla requirements för transfer studenter och självklart, det är mycket billigare för in-state transfers än out of state...nästan dubbelt så mycket billigare! Men så är det.
Jag tittade på det som är allra viktigast och det var det som gjorde mig intresserad, efter att även ha kollat priset, räknat en massa, kollat vad de är ute efter mm. så började jag läsa mer om själva campus och dess historia samt om staden. Då blev jag nästan förälskad i Charleston och College of Charleston som skolan heter. Helt otroligt vackert. Skolan är 250 år gammal vilket gör att den hamnar bland dem äldsta universiteten. Hög transfer till Graduate edu. till Ivies...mm. Hoppet finns ! =)
Min rubrik ovan berättar om vad jag älskar, hur min drömstad, plats skulle vara att bo på. Något i stil med Dawsons hus i Dawsons Creek, som spelades in i North Carolina så jag kände likheten! Men ändå inte. Mycket natur iallafall. Då jag starkt ogillar storstäder och platser med mycket människor så är min dröm en liten stad, som något i The Gilmore Girls. Bilderna nedan är på College of Charleston och även staden.

Apokalyps???

Efter att ha svarat på frågor som, "Åker du till USA för att jobba med prostituiton? Planerer du att finansiellt stödja någon terrorist organisation? Är du eller har du vart med i någon terrorist grupp? Har du TB? Är du mentalt eller psykiskt sjuk?...."  så har jag äntligen fått en tid på amerikanska ambassaden, 21april klockan 9.00 ! Ser verkligen fram emot att få även den saken gjord...sen är det bara att vänta på visumet, ordna med boende och vänta på flyget! Wohoo!

Buffy har ett medfött navelbråck som under den senaste veckan har växt och dessutom ändrat färg, vilket gjorde mig väldigt orolig. Vi var på Södra Djursjukhuset i torsdags och då vart det bekräftat att en operation behövs, nu väntar vi bara på en tid. Eftersom Buffy inte kommer att få ungar så kommer vi samtidigt kastrera henne också. Jag vill helst inte att hon ska behöva gå till doktorn alls, för att inte tala om operation, men det är trots allt för hennes eget bästa, efter att ha pratat mycket med läkarna och ha tänkt igenom allting så kom vi fram till att det beslutet blir bäst. Läkaren som undersökte henne var så otroligt snäll, han tog sig verkligen tid att prata med oss och informera och förklara precis allt samt ge oss tid att komma på alla frågor vi hade och svara riktigt bra på dem så man kände sig otroligt nöjd och glad när man gick därifrån.

Satt och kollade på Discovery Science  med mamma igår och de pratade om Apokalypsen 2012... vilken äcklig ångest och allt möjligt man får av att titta på det där. Om det händer, som i filmen, ja då finns det inget att oroa sig för nu för jag menar...vad ska man göra? Man kan inte gömma sig någonstans, allt går ju under sååå....Jag tror personligen absolut inte att det kommer hända utan jag tror snarare på det mer logiska vilket verkar vara att ja, jorden förändras just nu snabbare än tidigare och på grund av det kommer det att bli fler jordbävningar, även på platser där det förut aldrig varit jordbävning, mer nederbörd, mer torka, mer allt! Det kommer kanske inte vara lika balanserat som det har varit hittills med årstider och annat, det kanske blir mer intensivt. Jag vet inte, men något liknande är vad jag kan tänka mig, sen skrämmer jag upp mig själv med "Tänk om"...tanken ....men tänk om...? ja tänk om, OM det händer så händer det inget mer att fundera över...Man säger det men fattar det ändå inte. Tror inte på det, däremot har det hänt förr (dinosaurierna) såå varför inte igen?